Ivar Munk

From Käglans bygdeförening
Jump to: navigation, search
Illustration ur boken "Swenska röfwarehöfdingen Ivar Munk" 1858

Rövarhövdingen Ivar Munk. Det finns en sägen om en rövare på Käglan med namn Ivar Munk. Huruvida denne rövare verkligen funnits vet vi inte, men en historisk sägen har vanligtvis en historisk kärna. Speciellt namn och personer förändras inte, medan egenskaper och händelser kan ändras med tiden.

Novellen

1858 skrev Maximilian Axelsson en novell ”Swenska röfwarehöfdingen Ivar Munk. En historia från Käglan” om historien. Denna novell har sedan färgat traditionen. Maximilian vistades en hel del på Frötuna och kände väl till Käglan.

Namnet

Namnet Ivar Munk. Hur vanligt var namnet Ivar? Det känns inte som ett vanligt namn i dessa trakter. Vanligare var det i Danmark. Låt oss leka med tanken att Ivar var av danskt ursprung. Efternamnet Munk finns i Danmark som välkänd adelssläkt. En annan ide är att han skulle hållit till i Kapellet i Djupdalen och därför fått namnet Munk. Vidare kan han kommit från Munkaboda och på så sätt fått tillnamnet Munk. Jag håller helt klart på tanken att han haft efternamnet Munk från första början eftersom det i berättelsen säjs som ett namn och inte som ett tillmäle. I berättelsen menas att Ivar skulle varit ’bättre mans barn’. Genom orättvisa fråntags föräldrarnas gods vid Karl XI:s reduktion. Godset skulle då vara Kägleholm.

Platsen

Var bodde Ivar Munk? Platser som namns är först och främst Käglan. Därom finns inga tvivel, men Käglan är ganska stor. Fornborgen Väringsbricka kallas också Rövarborgen och ibland Munkens borg. Om Ivar Munk skulle ha bott där eller inte finns inga belägg för, men i och för sig skulle det väl inte vara omöjligt. Det skulle kunna vara ett bra tillhåll, med utsikt och oländig terräng när man vill gömma sig. Kapellet nämns. Det skulle dock förutsätta att det var övergivet. Läget precis bredvid Kungsvägen är osannolik. Ovanför Kapellet finns två bronsåldersrösen som har namn efter Ivar, ”Ivar Munks rövarkulor”. Men de är forntida rösen och har inte kunnat användas till boplats. Ligger likaså utefter vägen och är osannolika även ur den synvinkeln. Munkaboda nämns första gången 1513. Namn med efterleden boda påvisar förekomsten av en fäbod. Dvs man hade sina djur på skogen varvid man byggde en fäbod. Med tiden övergick sommarvistet till permanent bostad. Munkaboda kan då ha varit munkarnas fäbod, dvs kapellets sommarbete. Men det skulle ju också kunna varit en fäbod/torp som Ivar Munk bebodde. Dvs Ivar Munksboda. I berättelsen står det att Ivar Munk ville lämna sitt rövarliv och bli torpare., och att han började som brukare i ett ödetorp. Arne Karlsson i Karltorp ansåg att Ivar haft ett upplag i Lysingsbacke och hållit till i Munktorp. Munktorp är dock för ungt för detta, men kan lika gärna vara en förväxling med Munkaboda. Likaså kan det vara en efterkonstruktion.

Kapellet är höjt i dunkel. Det kallas Eremitkapellet. En ruin finns kvar men ingen verkar veta vad det egentligen var. Det kunde vara en raststuga i den mörka skogen, en helig plats, eller en krog. Ingen vet. Men i och med närheten till Djupdalen så får vi anta att de har ett samband. Kapellet ligger utmed Kungsvägen. Djupdalen ligger utmed 1700-talsvägen.

Tiden

När levde Ivar Munk? Det finns inga uppgifter på vilken tid som Ivar Munk skulle ha levat. Rolf Liljehammar har föreslagit 1470-talet. Mycket på grund av att det var ett oroligt sekel. Vi hade omväxlande danska regenter och svenska riksföreståndare. Detta skulle innebära att Maximilian Axelsson byggde sin novell på en sägen på minst 350 års ålder. Och det är inte orimligt att traderingen skulle leva vidare under de åren. 1400-talet kan också stämma in på min hypotes om ett danskt ursprung. 1500-talet och vasatid är förvisso möjligt. 1600-tal skulle sannolikt lämna spår i arkivet och sådana verkar inte finnas. I Berättelsen nämns tiden för Karl XI.

Personer

I berättelsen finns också Skogsvaktaren Johannes och dess dotter Anna. De skulle bo i Djupdalen. Djupdalen nämns på 1200-talet så gården finns säkerligen samtidigt som Ivar Munk. Huruvida det ska ha bott en skogvaktare där eller inte vet jag inte. Namnet Johannes är inte så bondskt. Antingen är det påhittat, förvanskat från Johan eller så var han någon som hörde till kapellet. Det finns ju inget som säger att Kapellet och Djupdalen inte skulle ha ett samband och samarbete. Kärlekshistorian mellan Ivar och Anna kan möjligen vara en av de saker i berättelsen som grundar sig på fakta. 1946 skrivs Axel Larssons tradering ned och där är Anna torparflicka. Skogvaktaren finns inte med över huvud taget.

Rövare

Rövare. Ivar Munk var säkerligen inte ensam om att ha rövat på Käglan. Det påstås ideligen att Käglan var en osäker plats historiskt sätt. Det innebär också att händelser tillskrivs Ivar då han är en namnkunnig rövare. Att Ivar Munk skulle ta från de rika och ge till de fattiga kan vara ett romantiskt inslag som tiden lagt till. Rövarromantik skapar en rättskaffens man, annars kan vi inte identifiera oss med huvudpersonen. Novellen innehåller myckenhet av romantik och klichéer. Kärlekshistorien mellan Ivar och Anna är dock ganska unikt i genren. I berättelsen finns följande rövare. Kaplan, Lång-Anders, Stål-Erik och Petter Röding. Petter är bofast och medhjälpare men inte rövare i sig. På Kägleholm bor fogden Björn Finne vars son Erik Finne uppvaktar Anna. Björn Finne är den som lurat Ivars föräldrar på Gods. Dessa personer kan vara påhittade av Maximilian.

För att företeelsen rövare ska uppstå förutsätter det följande; god tillgång till gömställen, svag och dålig samhällsstyre, långvariga krig eller revolution. 1470-talet och sturefejden stämmer bra in på dessa förutsättningar men det behöver ändå inte vara på så vis.

En annan rövare på Käglan var Erik Karlsson. Som med ”friskaror utförde vilda rövartåg på Käglan” (GH s.208) 1400-tal. Hade sin ”verksamhet” åt Arboga. Erik Karlsson Vasa var en av dem som försökt ta makten under Sturefejden. Ett slutligt slag skulle ha skett vid Oppbåga. I Arboga stads tänkebok finns noteringar om detta. Ivar Munk kan eventuellt vara en av de som blivit rövare efter nederlaget. I fornminnesinventeringen från 1982 nämns Ivar Munk som Bonden, krigaren, stråtrövaren. Krigaren kan ge en fingervisning åt denna tanke.

Döden

Ivar och Anna ska ha dött vid Ringaby när de jagades av fogden. Och de ska ha drunknat. Vilket kan anses vara en av de historiska sanningarna i berättelsen. Det finns två versioner. Antingen rider han ut från Vassbron i ån för att de inte ska få tag på honom, eller också försöker han rida över isen men går igenom.

Ödeby. Anna begravdes på Ödeby kyrkogård medan Ivar begravdes i skogen. Djupdalen ligger i Lillkyrka, men ligger på gränsen mot Ödeby. Gränserna kan ju varit annorlunda när det begav sig.

Sammanfattning

Rolf Liljehammar sammanfattar det man skulle kunna veta om Ivar Munk så här: ”Någon gång lär en person som benämnts rövare, med en flicka i famnen ha jagats ned mot Arbogaån, där båda omkommit… Möjligen har han hetat Ivar.”

Själv skulle jag våga gå aningens längre: "Någon gång har det på Käglan funnits en rövare vid namn Ivar Munk. Denne rövare drunknade tillsammans med sin kvinna vid Ringaby." (Anders Forsell)